1728

Just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, hur jag än tänker så kan jag inte finna ett sätt att det ska bli bra. Det jag kan göra skänker mig bara lycka och trygghet för tillfället och har jag otur får jag inte ut någonting av det alls. Jag behöver dig och jag vet inte hur många gånger jag har upprepat det i mitt huvud. Kanske för många, just nu finns hela min värld i mitt huvud. Min hjärna fantiserar ihop massa drömmar som inte finns men som jag ändå längtar efter, kanske är det något slags försvar hjärnan tar till i nöd? Kanske behöver jag klona mig själv. För tragist nog så är det mig själv och dig jag tycker bäst om och kan prata med och nu när du inte längre finns där kan jag bara vända mig till mig själv. Har jag tur är min värld vackrare än den ni lever i.