Babybabybaby

Åh vilket bakslag. Eller så är detta ett framsteg. Vem vet? Jag känner mig liten, som en vilsen 13 åring som vill vara älskad av alla. Jag vill slå mig ur allt och börja bygga på nått nytt. Hur gör man egentligen om man vill börja om på nytt, träffa nya människor, se nya platser och känna sig hemma på en helt ny plats? Jag behöver lite förändring för jag tror att jag sitter fast i dåliga mönster. Men jag kan inte släppa dig. Betydelselös oförstådd är hur jag känner mig i dag. När kommer den där vändningen som jag trott på?


Depp