Sitter här hemma och tänker på mitt
liv. Är ganska snurrig. Glad och ledsen...
Förut var jag ganska ledsen och grinade till En Djävulsk Romans jätte högt. Jag älskar slutet av den filmen för mycket tydligen. Nu är jag glad och är på det där humöret så att jag tror att den här natten och de här tankarna kommer förändra mig helt och att jag aldrig kommer bli mig riktigt likt igen.
Nu när jag ändå är inne på det här snurriga spåret kan jag ju ändå berätta vad jag båda hatar och älskar med mig själv. Det är mina hemligheter som jag samlar på mig. Hemliga saker som hänt mig och som jag gjort men inte berättat för någon eller kanske bara i vissa fall för någon. De här hemligheterna har jag för att alltid kunna tänka " ingen vet ändå inte exakt vem jag är". Jag vill väldigt gärna berätta endel men skulle då känna mig som en bok som någon läst för många gånger, de är som min trygghet, min mystik.
Allt detta startade någon gång i sensommras- en händelse, en kväll och jag tröttnade på att alla visste allt om mig.
Deep shit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar